seeing other people, at least that's what we say we are doing.

jag har en belle and sebastian-period igen. eller förresten, det har jag ju jämt. sara sa det både igår och idag "det finns inget som är mer du än b&s". och det är sant. jag skulle kunna andas belle and sebastian som näring och klara mig ett jävla bra tag tror jag ;) det är jag och hugo som gillar dem SÅ mycket. jaja. just nu är det seeing other oeople som strömmar ur högtalarna. kunde inte bli mer rätt än så just nu.

idag kommer familjen bror och hälsar på. ska ska bli lysande att få se dem igen. senaste veckorna har varit stressiga för oss alla så det blir svårt att hitta en tid då alla kan ses. vi lyckades iallafall klämma in att han skull ekomma hit och stryka en skjorta idag innan en fest. haha.

ja jag är ganska sämst på att blogga. tiden och orken finns inte just nu. men under veckan som gått sedan jag skrev sist har det hänt endel! jag har nu börjat på shout. tror det kommer bli guld. visserligen trippar man mest runt och är smårädd första veckan men det känns under kontroll. jag har lite diskret försökt lägga mig i lite så.. lagom mycket. jag har börjat lära mig att det är så man måste göra. ge sig själv jobb. typ "jag hör här att ni sitter och diskuterar en asrolig kund. jag har en idé!" skitsamma om man ha ren idé eller inte. man måste liksom säga så ändå verkar det som, sedan löser sig resten.

helgen var sådär minst sagt. fredagen var kall och jävlig. polisen skjutsade hem mig vid halv fem, i say no more. eller jo, jag säger även att det inte var jag som hade varit dum. så ni inte går och tror något sånt. resten av helgen blev liksom lite förstörd av det. men det var okej ändå. låg mest i en soffa med sara eller gustav. jag har det ås jävla nice nu. det är alltid någon goding hemma. varför har jag inte tänkt på det där med samboskap tidigare?

efter att ha stirrat på min mailinkorg i tre dagar damp det ner. mailet som frågade "när kan du börja?" och betongblocket lättade från mina axlar. nej, jag talar inte ens om jobb utan bara praktik. men det var faktiskt en lättnad som heter duga.

det sägs att 19 januari är den deppigaste dagen på året för svenskarna. men det är den 20 idag så jag började om. jag tänker nu såhär. jag ska få jobb. och får jag inget jobb ska jag bli magister, i design. vi skiter i företag, som var min förra plan b. nu är plan b; master hannah.

i helgen har jag blivit med sambo. jag blev så glad idag när jag kom hem från jobbet och sara stod i köket. jag tror jag kommer tycka det är toppen att bo med henne. vi börjar sakta men säkert komma iordning här hemma också. sara har gjort skrubben bebolig (tillomed riktigt mysig) och jag har fått upp alla miljarder kartonger jag flyttade in här förra helgen. när vi är mer klara ska jag slänga upp lite bilder på vårt nya fina hem.

jamen det var ju inte meningen, kan man säga.

tänk vad göteborg är bra egentligen. min stora lilla stad. imorse hoppade jag av bussen halvvägs för att kunna sätta mig på en spårvagn och lyssna på håkan hellström. jag kom till praktiken lite senare men det var värt det.

det har varit en bra dag.

strävan

så nu börjar det. allt det där vuxna. eller jag tror det börjar förväntas lite iallafall. söka jobb. prestera lite till. börja på friskis&svettis och dra upp persiennerna. inte sova till ett. nu börjar det. 2009. "strävans år" kallade stella det i sitt tal på nyårsafton. 2009 blir strävans år då vi tar tag i livet. klipper oss och skaffar ett jobb. jo, så blir det nog.

under hela talet skrattade jag. det var ett lysande tal. men jag kan inte hjälpa att jag tycker att det är lite sorgligt. att vi växer upp. vissa som var som magneter innan vänder på magneterna och skjuter varandra så långt bort det går. är det försent att ändra på det nu? pausa tiden lite.

nyår var strålande! god (vegetarisk, tack stin) mat i massor! dukade långbord, massa folk, den lilla svarta och klackar. och utedasset. det var väl det som inte riktigt passade in i vår glamourösa tillställning i kristinehamn. jag som precis tillfrisknat från en magsjuka blev smått nervös måste jag erkänna. men det gick ju bra. tolv minus ska man väl klara.
bilden säger ungefär hur jag kände mig. med två fyllda glas (fast jag ser ut att hälle ut ett?) och snygga tjejer bredvid på tolvslaget. ilike.