dum dummy! tills imorgon ska jag ha gjort en dummy till formen av vårt examensprojekt och jag har sällan känt mig så oinspirerad. fått alldeles för lite gjort, men nu får det duga trots allt.

imorgon åker jag till göteborg där en helg med kärlek, kramar, bebis och jobb på hundra väntar.
jag längtar såå till alltihop!

för typ en och en halv månad sedan var jag lite spontan tyckte jag. och lade ut tusenlappar på hår. någon annans hår. som den personen levt med. o sydde in det i mitt eget. hur fräscht är det egentligen? jaja. i ungefär en månad var det le assnyggt. hello hollywood. men sedan hände något och det sa liksom upp sig. så igår, lika spontant efter ett par glas vin fick jag för mig att ta ut det, helt själv. tre timmar, ett handfat av hår, och kanske 15 nävar av mitt eget hår senare var det ute.

när jag, för det kommer jag, om något år börjar prata om att jag vill göra ångot nytt. kanske förlänga håret. säg det till mig då, snälla. tre timmar. TRE TIMMAR.

helgen har varit fin. i fredags var det lite fest i lyckan med trevligt folk och billigt bubbel. igår däremot var det inte billigt bubbel som gällde utan en flaska äkta champagne delades med sara. jag vet inte om jag druckit riktigt champagne förut, isåfall har jag inte haft vettet att uppskatta det. när jag blir rik och framgångsfull ska det där göras till en vana.
lite småfnittriga gick vi sedan och tog varsin drink som blandades av den taffligaste bartendern i stan. men alla är vi väl barn i början. fast han var vekrligen ett barn. typ 17. kanske inte är den bästa idén att stå i en bar då och titta på oss med frågande ögon när man drar klassikerdrinkar som white russian och p2. nevermind.
sällskapet var iallafall det bästa.

alla möjliga människor i alla möjliga situationer säger åt mig att ta det lugnt. men nej, jag vill inte. jag är inte den lugna typen. jag kan inte rubba på det. ledsen.

ikväll ska jag dricka bubbel och sjunga sorgliga sånger falskt.

jag har tänkt på en sak som är lite dum. så fort jag ska säga något med kärlek till någon jag bryr mig om, då blir jag lite nervös. detta gäller inte bara i förhållanden utan även till vänner. men framför allt, givetvis, i förhållanden. eller innan förhållanden. eller när det inte blir ett förhållande över huvudtaget. jag blir faktiskt så nervös när jag ska blotta känslor att jag låter förbannad istället. det jag gör är att slita upp mitt hjärta och slänga det på någon o skrika "är du nöjd nu?!", lite så blir det. de senaste gångerna jag har försökt har jag slängt ur mig kärleksförklaringar som låter som en jävla utskällning.

det jag försökte säga var ju bara, jag tycker så otroligt mycket om dig.

helt plötsligt känner jag mig väldigt stressad. det kommer ta på krafterna att pendla till sunne på veckorna och göteborg på helgerna. preview (vårt examensarbete) ligger waay behind och i november ska jag dessutom ha ordnat en utställning. dessutom stressar em på mig. det är resor som ska planeras, möten i sthlm, intervjuer med tidningar, plugg, träning och press. allt är ju egentligen jättekul, men orkar jag?

idag var första skoldagen. den var faktiskt okej. det enda onda jag har att säga om broby grafiska är att det ligger i sunne, egentligen. annars är det faktiskt bra.
men annars vet jag inte. jag vet inte hur mycket jag orkar engagera mig/inte engagera mig i saker och ting. ibland vill man bara springa. vart vet jag inte. varför vet jag inte. men här kan jag inte vara.

ungefär såhär rastlös är jag nu. henrik var här förut, när han såg den halvfärdiga pärlplattan med motivet "mitt mobilnummer" utbrast han;
"det här är inte okej hannah! nästa gång du har så tråkigt så du faktiskt sätter dig och lägger en pärlplatta med ditt mobilnummer på så ring mig istället! vafan.."
han hade väl en poäng. jag har inte gjort så mkt vettigt senaste dagarna. inget alls faktiskt. eller jag har storstädat och storhandlat, det är ju ganska vettigt. efter det har jag bara suttit. fikat med någon då och då. inte mer än så.
nu måste det hända något. överraska mig! snälla.

jag är jävligt splittrad just nu. ena stunden studsar jag runt i lägenheten med dance, dance, dance i lurarna och älskar mitt liv. för kompis, gissa hur det går nu?
den andra halvan av mig har börjat inse att jag är tillbaka i karlstad. 25 mil ifrån den finaste jag vet. då sätter jag mig ner igen och surar lite. sen flyger jag upp och dansar lite igen. hur ska jag ha det? är jag glad eller ledsen?

idag har det skålats i bubbel här på glasmästaregatan.

way out west fortsatte att vara bra. vi var lite sega på lördagen men tog oss till området på kvällen för att hinna se håkan, flaming lips och lykke li. sedan kastade vi oss i en taxi för att hinna till familjen, men när vi åkt långt bort åt fel håll, precis betalat taxin och går ut möter vi christoffers kompisar som säger "sätt er i taxin igen, det är fullt". jävlar vad besviken jag blev. men kvällen blev skitbra iallafall. vi var på sticky hela natten. fint.

nu tickar klockan ner. värmlandsklockan. och som jag inte vill åka. jag vill inte behöva pendla till sunne. inte behöva gå fram o tillbaka på drottninggatan nr man är på stan. inte bara kunna välja mellan waynes, waynes eller waynes när jag ska fika. jag vill stanna här. jämt.

hugo (min systerson, nu 3,5 månader) har fantastisk musiksmak! givetvis.
det enda som går hem i princip är belle&sebastian. han mår bra direkt en b&s skiva börjar spelas. linn och jonas börjar sakta men säkert tröttna på dessa ljuva toner från stereon medan jag och hugo mår prima. jag tycker det är väldigt charmigt att det verkligen fungerar.

när jag ändå är inne på musik kan jag nämna att way out west är i full gång. igår såg jag i kronologisk ordning mando diao, the sonics, franz ferdinand, sonic youth, sigur rós och broder daniel. de två senaste var defenitivt bäst. sigur gjorde en riktig romantikspelning och man fick nästan gåshud av musiken när det blivit mörkt ute, ljusspelet på scenen och "snön" på publiken. vi njöt och kramades. broder daniel var det helt annan stämning på. jag lyssnar väldigt sällan på bd nuförtiden men spelningen var sjuukt mäktig. till minne av anders gjorde de allt de kunde för att få publiken att le, gråta och dansa samtidigt. och det gjorde vi.
eller nej, jag grät inte. men många andra. mitt i spelningen började det regna, men det passade liksom in. vi stod i regnet och skrek med till alla deras gamla låtar. de spelade verkligen alla de där man verkligen vill höra. och en ny, till anders. det var förjävla vackert faktiskt.

idag och ikväll väntar fler fina spelningar och endel fest. återkommer om det. nu ska jag sjunga med i belle&sebastian tillsammans med världens bästa systerson.

nu är min semester över. men den var fantastisk! i torsdags åkte jag och christoffer till halmstad. hela dagen spenderade vi med emil och anna och deras båt. åkte runt vid tylösand och sedan åkte de, jag vågade givetvis inte, såndär gummiring efter båten. christoffer såg helt klart roligast ut med ett konstant jätteskratt. de andra var lite mer sammanbitna. jag pekade och skrattade när de ramlade av, det var nog så mycket nöje för mig.
hans stuga låg preciiis vid stranden så fredagen skållade jag mig. och badade i havet. och drack öl på stranden. på kvällen festade vi. jag var inte så sugen men blev släpad på tre uteställen så det festades rätt rejält. resten av helgen har vi bara varit. solat i trädgården, sovit länge och umgåtts med hans familj. ojoj. jag mår bra nu. välbehövlig, lång, skön semster. ilike!

jag gillar iofs även att vara tillbaka på hundra. att gå upp imorse var enbart tungt pga tiden, inte pga jobb. så det kunde ha varit sämre. det kan man lugnt säga.