i fredags hade jag en lång diskussion om musik med en vettig kille. efter att ha skrikit "jaaa!" några gånger när vi namedroppat band och börjat inse att den andra verkade ha ganska schysst musiksmak skriker han ut (på småländska, jag tror det var därför) "BJÖRN SVENNE!" ....näe. jag tänkte o tänkte men kunde inte komma på att jag hört denna björn svenne en enda gång.
han blev helt till sig o sa att jag måste va den enda med bra musiksmak som ALDRIG hört björn svenne. jag hade mest svårt för att inte börja fyllafnissa rätt rejält åt namnet.
sen spelade han för mig. inte ens då ramlade poletten ner. jag tänkte bara "jag känner igen den där björn men jag är fortfarande säker på att jag inte hört det förut för jag hade kommit ihåg namnet". jag fortsatte alltså att neka att jag någonsin lyssnat på detta innan fast jag kände igen det såå väl. det lät ju lite som emil jensen tänkte jag.
så, dagen efter när jag skulle fråga miah om hon hört björn svenne hörde jag ju mig själv säga "björns vänner". så var det ju. hur fan kan jag va så dum.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar