den nya bloggen.

det är konstigt, nördigt och märkligt. men jag har vänner jag inte träffat. som jag ändå känner väl. speciellt en. vi har bara pratat på msn och i telefon, ändå är han någon jag kan sakna ibland. fast vi aldrig fysiskt träffats. hur sjukt är inte det?
ibland när saker händer, något jag vet att han skulle skratta åt och jag känner för att ringa och berätta det så slår det mig att vadå, kan jag ens kalla honom för min vän? jo, men det kan jag. men ändå. jag vågar inte ens träffa honom. tänk om han inte är så fantastisk som jag tror. han är trots allt en av få jag pratat med så gott som dagligen i säkert 3-4 år och bara bråkat med en gång. och återigen, hur sjukt är inte det? att vara ovän med någon man aldrg träffat. och sörja det? jag tror jag behåller det som det är. som min mystiske vän som jag inte träffat.