den nya bloggen.

jag vet att jag ältar. och tjatar om tråkiga saker. har panik. men det är lite befogat. och jag kan inte rå för det, det liksom äter upp mig. när man slappnat av så mkt som jag gjorde i vetskapen om att ett jobb var fixat. att det bara låg och väntade på mig i göteborg. sedan rycktes det, och det gick väldigt fort. jag vet inte hur jag ska bete mig nu. även om jag skulle få ett jobb, vilket som helst så går inte ekvationen ihop. och det gnager i mig att veta det. i mitt huvud såg det inte ut såhär, det skulle inte bli såhär. jag är ledsen att jag blivit världens tråkigaste människa som inte tänker på något annat. men det går helt enkelt inte. jag får prestationsångest, jobbångest och pengaångest. det här håller inte.