idag har det skålats i bubbel här på glasmästaregatan.

way out west fortsatte att vara bra. vi var lite sega på lördagen men tog oss till området på kvällen för att hinna se håkan, flaming lips och lykke li. sedan kastade vi oss i en taxi för att hinna till familjen, men när vi åkt långt bort åt fel håll, precis betalat taxin och går ut möter vi christoffers kompisar som säger "sätt er i taxin igen, det är fullt". jävlar vad besviken jag blev. men kvällen blev skitbra iallafall. vi var på sticky hela natten. fint.

nu tickar klockan ner. värmlandsklockan. och som jag inte vill åka. jag vill inte behöva pendla till sunne. inte behöva gå fram o tillbaka på drottninggatan nr man är på stan. inte bara kunna välja mellan waynes, waynes eller waynes när jag ska fika. jag vill stanna här. jämt.

hugo (min systerson, nu 3,5 månader) har fantastisk musiksmak! givetvis.
det enda som går hem i princip är belle&sebastian. han mår bra direkt en b&s skiva börjar spelas. linn och jonas börjar sakta men säkert tröttna på dessa ljuva toner från stereon medan jag och hugo mår prima. jag tycker det är väldigt charmigt att det verkligen fungerar.

när jag ändå är inne på musik kan jag nämna att way out west är i full gång. igår såg jag i kronologisk ordning mando diao, the sonics, franz ferdinand, sonic youth, sigur rós och broder daniel. de två senaste var defenitivt bäst. sigur gjorde en riktig romantikspelning och man fick nästan gåshud av musiken när det blivit mörkt ute, ljusspelet på scenen och "snön" på publiken. vi njöt och kramades. broder daniel var det helt annan stämning på. jag lyssnar väldigt sällan på bd nuförtiden men spelningen var sjuukt mäktig. till minne av anders gjorde de allt de kunde för att få publiken att le, gråta och dansa samtidigt. och det gjorde vi.
eller nej, jag grät inte. men många andra. mitt i spelningen började det regna, men det passade liksom in. vi stod i regnet och skrek med till alla deras gamla låtar. de spelade verkligen alla de där man verkligen vill höra. och en ny, till anders. det var förjävla vackert faktiskt.

idag och ikväll väntar fler fina spelningar och endel fest. återkommer om det. nu ska jag sjunga med i belle&sebastian tillsammans med världens bästa systerson.

nu är min semester över. men den var fantastisk! i torsdags åkte jag och christoffer till halmstad. hela dagen spenderade vi med emil och anna och deras båt. åkte runt vid tylösand och sedan åkte de, jag vågade givetvis inte, såndär gummiring efter båten. christoffer såg helt klart roligast ut med ett konstant jätteskratt. de andra var lite mer sammanbitna. jag pekade och skrattade när de ramlade av, det var nog så mycket nöje för mig.
hans stuga låg preciiis vid stranden så fredagen skållade jag mig. och badade i havet. och drack öl på stranden. på kvällen festade vi. jag var inte så sugen men blev släpad på tre uteställen så det festades rätt rejält. resten av helgen har vi bara varit. solat i trädgården, sovit länge och umgåtts med hans familj. ojoj. jag mår bra nu. välbehövlig, lång, skön semster. ilike!

jag gillar iofs även att vara tillbaka på hundra. att gå upp imorse var enbart tungt pga tiden, inte pga jobb. så det kunde ha varit sämre. det kan man lugnt säga.

jomen semester är ju rätt okej ändå, trots allt! förra helgen kom gonza till karlstad på besök. det var fint med mycket öl, sjukt mycket sol och endel pensionärsaktiviteter. båtbuss med guide bland annat. men ja, jag gillar det.
nu är jag tillbaka i ett efterlängtat göteborg. solen steker på mig även här och jag har sedan jag kom hit i söndags hunnit träffa linn, jonas o hugo. även mina föräldrar. och christoffer. med den sistnämda har jag lekt lite på liseberg, gåt på batman på bio och solat. haha, det här blev inte så mycket till blogginlägg. mer rapport som vad som händer. men det är ju som vanligt då.

jag vet inte vart jag ska hugga någonstans, när demonerna bor i ditt bröst.

kanske tillhör jag de där människorna "utan liv", men jag måste ändå säga att efter en dag som den här så tänker jag;
ledig är bra, men jobba är bättre.