haha. jag ser ut som en.. ja en grillad version av mig själv. flottig, svettig och illröd. sexigheten själv ;) nu blev både balkongen och ölen för varm så jag gav vika och gick in till kockarna i köket här på norra krokslättsgatan. min bror har en kockvän. han ser upp till denne man väldigt mycket, det märks. eftersom han lever för mat, min bror. ikväll är det möhippa och dessa två ska stå för maten. 11.30 imorse drog det igång. sedan dess har det varit lax, kalv och kyckling som kommit flygande genom hela köket. tro mig, jag bor i riskzonen precis bredvid. jag tycker det är kul med människor med passioner. som martin när han lagar mat. jag ser i blicken på honom att hjärtat blir 5 gånger större och entusiasmen är på topp. jag mår bra av att se det. det är därför jag älskar reklambranschen. människor är så jävla entusiastiska. de BRINNER. sen att de/vi brinner för kommersialismen är mindre viktigt. vi brinner iallafall för något.

förr umgicks jag väldigt mycket med en, på nästan alla sätt, helt fantastisk person. men han hade ingen passion. då håller det inte. jag vill se någon lysa. varesig det gäller mat, design, formel-1 eller programmering. jag tycker om er, allihopa som bara LEVER för något.

konserten var faktiskt bra. över all förväntan. jag kom på mig själv att trumma med i de flesta låtar, jag trodde inte jag gillade såndär emo-screamo.. eller vad man ska kalla det. när det kommer till att sätta genrer på musik är jag kass.
kanske var det sällskapets förtjänst att jag gillade det iofs. jag är glad. och har fjärilar i magen.

om ni fick gissa på en enda plats där ni trodde ni INTE skulle se mig ikväll så är det på silverstein-konserten på brew house va? tänkte väl det, men dit ska jag! haha. jag slutar aldrig förvåna mig själv :)

alltså. det är sorgligt jag vet. men det bästa sättet jag kan beskriva den här känslan på är:

:D

det var inget, jag hittade den sistnämda räkningen medan bloggen sparades.

åh batterierna på min kamera är slut och jag känner mig helt handikappad. jag är van att ha kameran med mig överallt o nu ligger den bara på hatthyllan och blänger på mig. ja ghar kommit på att ordningsamhet är ondska. hemma har jag, som många känner till, ett enda stort kaos. kläder i högar, böcker i högar, papper överallt. DÅ har jag koll på säker. jag VET att just den räkningen ligger bakom lampan bredvid soffan under tidningen.

här, här har jag ordning och reda. jag bädda rmin säng varje dag och hänger in kläderna i garderoben när jag klär av mig på kvällen. min handduk hänger på handduksplatsen och sminket är där sminket ska vara osv. ALLT försvinner. jag har fått köpa ny hårborste, min hyra är borta och nu även terminsavgiftsräkningen. jag klarar inte det här. GE MIG RÖRA! ;D

i fredags hade jag en lång diskussion om musik med en vettig kille. efter att ha skrikit "jaaa!" några gånger när vi namedroppat band och börjat inse att den andra verkade ha ganska schysst musiksmak skriker han ut (på småländska, jag tror det var därför) "BJÖRN SVENNE!" ....näe. jag tänkte o tänkte men kunde inte komma på att jag hört denna björn svenne en enda gång.
han blev helt till sig o sa att jag måste va den enda med bra musiksmak som ALDRIG hört björn svenne. jag hade mest svårt för att inte börja fyllafnissa rätt rejält åt namnet.
sen spelade han för mig. inte ens då ramlade poletten ner. jag tänkte bara "jag känner igen den där björn men jag är fortfarande säker på att jag inte hört det förut för jag hade kommit ihåg namnet". jag fortsatte alltså att neka att jag någonsin lyssnat på detta innan fast jag kände igen det såå väl. det lät ju lite som emil jensen tänkte jag.

så, dagen efter när jag skulle fråga miah om hon hört björn svenne hörde jag ju mig själv säga "björns vänner". så var det ju. hur fan kan jag va så dum.