way out west fortsatte att vara bra. vi var lite sega på lördagen men tog oss till området på kvällen för att hinna se håkan, flaming lips och lykke li. sedan kastade vi oss i en taxi för att hinna till familjen, men när vi åkt långt bort åt fel håll, precis betalat taxin och går ut möter vi christoffers kompisar som säger "sätt er i taxin igen, det är fullt". jävlar vad besviken jag blev. men kvällen blev skitbra iallafall. vi var på sticky hela natten. fint.
nu tickar klockan ner. värmlandsklockan. och som jag inte vill åka. jag vill inte behöva pendla till sunne. inte behöva gå fram o tillbaka på drottninggatan nr man är på stan. inte bara kunna välja mellan waynes, waynes eller waynes när jag ska fika. jag vill stanna här. jämt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Fy fan vad den där klockan tickar...även i malmö. Har årets ångest över att behöva lämna. Det känns ju bara fel fel fel! Vi får fulgrina ikapp när vi kommer tillbaka! /Å
du, jag har städat så noggrant att du aldrig kommer vilja lämna lägenheten.
sådär. nu har du nåt all längta till!
Skicka en kommentar