den nya bloggen.

av inte helt märkliga anledningar har jag pratat mycket om förhållanden de senaste dagarna. framför allt med min familj som är den bästa man kan ha. men även med de vänner som står mig nära. och jag har konstaterat en sak. jag vet att jag är bra på att vara singel, jag har varit det mycket. jag kan det, jag lider inte av det särskilt ofta och jag är bara 21 år (inte ens det). faktum är att det är när jag är singel jag känner mig hemma. det är då jag vet hur jag ska bete mig. men, och det är men:et är ett stort men. jag är bra på att vara själv, men usel på att vara ensam. det som knäcker mig är att inte ha den där tryggheten. någon jag kan dela allt med. det finns som sagt många jag kan dela mycket med. jag har, som min syster sa i telefonen precis, många vänner. många som lyssnar, många som känner mig bra. men jag har ingen som är min andra hälft. det gör mig ensam, och ensamhet kan man inte klara sig ur själv. så är det bara.