den nya bloggen.

jag tycker det är lite skönt att "vinna mot sjukvården". såfort man hör av sig till vårdcentralen behandlar de alla som hypokondriker. och visst, jag kan vara lite hypokondrisk ibland. men det är hemma i mitt hem. jag ringer nästan aaaaldrig läkare. jag hatar läkare.
iallafall, när jag ringde om min första läkartid för hostan sa de ju som jag tidigare nämt att jag inte kunde förvänta mig någon hjälp för en långvarig förkylning.

när jag ringde igår skrattade de åt mig i luren och sa "men tror du att du kan få hjälp utan att ha en termometer?" (jag sa at tjag hade feber men inte hade någon termomtere så jag visste inte hur mycket. så sjuk som jag var fick jag ge mig ut och införskaffa en jävla termometer. som visa 39 grader på eftermiddagen. vid 17 efter, PÅ RIKTIGT typ 60 samtal i telefonkö (både jag o mamma satt och ringde som galningar) och kanske 6-7 samtal med riktiga människor fick jag en läkartid.

väl där fick jag höra det igen. sköterskan gav mig "du är en hypokondriker"-blick och sa "så du söker akut läkartid för förkylning?"
läkaren däremot hittade en ganska illa variant av lunginflammation. efter något blodprov där värdet brukar ligga på 0,10 (han tillade att om man är REJÄLT förkyld ligger det värdet på 0,15-0,20) hade jag ett värde på 0,75. först DÅ tittade de på mig med "oj, du kanske är sjuk"-blicken. jag fick min penicillin, och jag blev nöjd. bastards.

nu ska jag inte tjata mer om den här "förkylningen".