ölmegatan 1c

jag borde packa vidare men det går långsamt. 5 saker i taget, sedan tar jag en paus, sedan 5 saker till. det här kommer ta mig hela natten. jag tror att det går lite långsamt för att en liten del av mig inte vill. giivetvis vill jag till göteborg nu, jag längtar så jag nästan spricker. men imorgon kommer flyttbilen fyllas och mitt första "riktiga" hem överges. gustav sa härromdagen "njut. du kommer aldrig känna så mycket för en lägenhet som för din första". och visserligen, det här är inte mitt första boende, men det är mitt första hem. och det känns jättesorgligt att packa ihop sitt liv, och det dryga året som gått i plastkassar och pappkartonger. speciellt när det slutade som det gjorde. det har ändå varit så mycket fint här. och jag blir så ledsen för att några förstört det för mig. det där fina. jag har funnit det igen, hos andra. så snart är det helt nerpackat i mina kartonger. glömt och gömt i mina föräldrars garage. men jag säger som tavlan i min hall. till både lägenheten, och till er som gjorde det skönt att lämna den "jag kommer alltid älska dig, och det håller jag fast vid när jag nu släpper taget".